Veckans plan v. 9

Förra veckans träningsplan hölls ganska bra. Stuvade om några pass och söndagens promenad byttes mot längskidåkning, lovely!

Den här veckan har vi sportlov. Jag har semester på fredag och "jobbar hemma" på torsdag, vilket innebär att jag jobbar 3-4 tim på torsdag kväll och gör resten av den dagens timmar under mån-ons. Blir lite extra tid på jobbet och mindre timmar hemma helt enkelt.

Mån: Promenad till och från jobbet, totalt 70 min.
Tis: Morgonpromenad med stavar 55 min, Step Intervall
Ons: Morgonpromenad med stavar 55 min, SpinPuls 55 min
Tors: Morgonpromenad med stavar 55 min samt slalom med barnen
Fre: Morgonpromenad med stavar 55 min (byter ev ut mot längdskidor 1 tim), Spinning Puls 55 min
Lör: Slalom med barnen
Sön: Stavgång eller längdskidor, BodyBalance

Eh, vart tog styrkan vägen? Verkar inte bli någon tid över för det. Hoppas på ett par dater med Blossom och bollen (på DVD).

Vågskrälle

Lite småsur blev jag efter att ha ställt mig på vågen imorse. +0,4 kg. Jag har ätit enligt LCHF i en månad nu men inget händer. Tror att jag helt enkelt måste börja registrera vad jag äter för att se andelen kolhydrater och även kalorimängden. Så nu har jag "slängt" ut några sura hundralappar på Aftonbladets viktklubb igen. Jag har varit med där förut men aldrig lyckats gå ner nåt för det. Men nu var ju syftet att kunna registrera maten. Kollade lite på gratissidan MinMat.net, men jag ville ha så lätt som möjligt och valde då att fortsätt med VK där jag trots allt känner mig som hemma.Får se var det landar...

Sov över morgonpromenaden imorse och gick istället till jobbet (och får då gå hem också). Blir mer tid men utan stavar. Ryggen är lite ilsk, främst efter längdskidåkning igår. Vilar därför från övrig träning idag.

Veckans plan

Jag har nu ätit LCHF-kost i 3 veckor. Resultat: -1 kg. Det är jag ganska missnöjd med, hade gärna gått ner mer om man säger så. Men jag mår på det hela taget väldigt bra. Nästan inget godissug alls. Men en sak oroar mig lite: har fått himlans ont i magen vid ca 5 tillfällen. Igår kväll mådde jag illa, var kallsvettig och hade riktigt ont i magen. Men jag provar ett tag till, ska vara lite mer försiktig med fettet, tror det är roten till problemet. Frågan är om man äter LCHF om man är försiktig med fettet...?

Träningesplanen för veckan lyder:

Mån: Morgonpromenad (skrapade bara ihop 40 min, rundan var kortare än jag trodde)
Tis: Spinning på lunchen, Step intervall efter jobbet (lite tokigt med två pass på en dag men måste man så måste man)
Ons: Morgonpromenad och styrketräning på lunchen
Tors: Morgonpromenad och spinning på lunchen
Fre: Morgonpromenad och Body Balance på lunchen
Lör: Promenad (+ ev. styrka)
Sön: Promenad

Veckans nyhet är Morgonpromenader. Får se hur det går att kravla sig upp en timme tidigare, imorse gick det OK i alla fall.

Vampyrmani

Tredje Twilight-boken var klar för avhämtning i fredags! Synd att vädret i helgen påtvingade utomhusaktiviteter i form av skidåkning och promenader...

Vinter när det är som bäst!

Gillar egentligen inte vinter alls. Men den här veckan har det märkts en stor skillnad på när det blir ljust respektive mörkt på dagarna. Dessutom har vi vit snö, minusgrader och strålande sol. Sådana dagar är vinter helt OK faktiskt. Se och lär Kung Bore, se och lär!

I morse

Maken bortrest. Kärleksfull morgon som var ovanligt lugn och sansad. Vi var alla ute i god tid och allt såg ut att funka perfekt. Ända tills Lillebror rev ner ett skohorn på sin lilla fot när han skulle ta sin jacka. Kom försent till jobbet idag också.

Konspirationsteori

Jag har kommit in i ett lässtim, äntligen! Jag har plöjt igenom de två första böckerna i Twilight-serien. Efter halva första boken funderade jag på om jag verkligen var riktigt klok som läste ungdomsböcker om vampyrer... Efter 2/3 var jag fast. Nu måste jag vänta på min tur på bok nr 3 (jag köper ju inte böcker det här året). Jag står på typ plats 34 på biblioteket. Antar att en massa slarviga snorisar som glömmer bort att lämna tillbaka den i tid står före mig i kön.

Nu läser jag "Den hemliga historien" av Donna Tartt. Mysko bok! Alltså inte innehållet, den verkar bra det lilla jag har läst. Men den verkar liksom inte finnas längre. Har sett den på "bästa böckerna"-listor flera gånger och funderade på att välja den till bokklubben. Men den fanns inte på pocket, vilket är ett kriterium för att bli vald. Nu verkar den inte finnas alls på bokus heller. Men stadsbiblioteket kan man lita på! Undrar om det är någon skum sekt som motverkar bokens spridning?

Hallå eller...?

Man skulle kunna tro att jag dog av skammen över att svärmor kom hem till mitt ostädade hem. Men så är inte fallet. Jag lever. Och funderar lite på vad jag ska skriva om. Och hur jag ska få andra att läsa det jag skriver :)

Panik!

En dryg timme kvar att jobba på veckan. Trött, längtar hem. Hem till ett hus som är i stort behov av städning. Får ett meddelande från maken. Hans mamma (svärmor alltså...), hans mormor och hans moster är på väg hem till oss. De kommer redan vara där när jag kommer hem.

Paniken kryper i kroppen. Det finns inte ett dugg jag kan göra åt oredan härifrån jobbet. Ringer hem och försöker muta/hota storebror att i alla fall dra runt lite med dammsugaren. Osäker på om jag når fram...

Friday on my mind

Fredag innebär Body Balance på lunchen. Förra veckan var första gången efter "ryggtragedin". Hade duktigt med träningsvärk, framförallt i rygg och mage, hela förra helgen.

Har inga stora planer för helgen. Maken jobbar lördag, ett av barnen ska på kalas på söndag. That's it. Skönt! Att jag behöver städa förtränger jag nog ett tag till.

Veckan har varit tung, främst pga att jag varit så himla trött hela tiden. Den har ändå gått fort, märkligt det där. På söndag kliver vi in i februari.

Köpbromsen släpper!

Det ante mig! Att det skulle bli svårare att köpbromsa när lönen damp ner och brevlådan fylldes med fantastiska erbjudanden.

Igår köpte jag mig ett par vinterstövlar (med goretex) på rea. Det var 50%. Jag behövde verkligen ett par nya. Så pratar vi inte mer om det. Men det där "behövde" är ju ett märkligt fenomen. Just nu kan jag rada upp massvis med saker jag "behöver". Det är väl just då som agnarna sållas från vetet...

Step Intervall

Igår testade jag ett (för mig) nytt pass på SATS, Step Intervall. Omdömet lyder:Nja.

Jag körde ganska ofta Body Step där jag tränande förut. Ett himla bra pass, urjobbigt och lagom svårt. Tyvärr finns det inte hos SATS. Läste hos Puma att de i Stockholm har börjat med SATS Power, vilket låter likt Body Step, och att SATS Step skulle tas bort från schemat. Den trenden har ännu inte kommit till oss på landsbygden så tills vidare får vi hålla till godo med det gamla.

Step Intervall är helt enkelt step varvat med kondition. Det funkar bra för mig i den form jag är i nu, men i längden tycker jag inte passet håller en utmanande nivå. Precis när konditionen börjar tryta så byts det till styrka. Och styrkan körs med såpass lätta vikter (jag lovar: det fanns inte tyngre än de jag tog) att bara de allra sista repetitionerna känns. Men det kändes bra för ryggen, det var ganska kul och det räcker för den formen jag är i nu. Så jag tror att jag nog går igen nästa vecka. Synd att tiden egentligen inte passar alls.

Skön start på veckan

När det gäller barnuppfostran ska man ignorera dåligt beteende och uppmuntra bra beteenden. Undrar om det funkar på ryggen också?

Mån lunch: 30 min spinning + 25 min styrka. Att träna på måndagar känns som ett måste. Annars känns hela veckan körd. Även om risken att jag inte tränar nåt på hela veckan pga en missad måndag är oerhört liten... Ryggen gnäller. Jag hör men väljer att ignorera. Gör inget dumt i alla fall, så vad har den att gnälla över?

Skön start på veckan!

Helgen!

Fre kväll: Tacos, godis, Let's dance.
Lör: Handboll, promenad i busväder, matinköp, skoinköp, hemgjord pizza, Körslaget.
Sön: Slalom, bakning med barnen, handboll, stavpromenad med bästaste exkollegan, testade Blossoms boll-dvd. Aj!

Antal påbörjade filmer: 2
Antal avslutade filmer: 0

Helgen?

Undrar vad helgen kan ha att erbjuda?

Om jag får välja blir det en soft helg där jag kliver utanför dörren bara för att motionera.

Egentligen får jag ju välja, MEN: det behöver handlas, Lillebror behöver nya vinterskor och Storebror spelar handboll hela lördagen. Kanske jag valde redan när jag bestämde mig för att berika mitt liv med barn? No more soft weekends... Jo, när jag blir en glad pensionär...

Body Balance

Idag var jag på första Balance-passet sedan ryggen "kraschade". Lite nervös var jag för om ryggen skulle hålla. Det gick bra! Tog det lite lugnare i vissa övningar, ibland hojtade instruktören (som vet vad jag varit med om) att vi som nyligen hade haft problem med ryggen skulle inte göra det avancerade alternativet. Kände mig synnerligen träffad... Det var härligt att vara tillbaka igen men nu är ryggen grymt trött. Håller tummarna för att den inte hittar på dumheter!

Res klimatsmart

Om man vill resa klimatsmart ska man när man reser längre bort stanna borta lite längre och inte resa så ofta, kanske vart tredje år. Det är precis så jag gör, det har ingenting att göra med brist på semesterdagar, slut på föräldradagar eller ens brist på pengar...

Vi var i Vietnam och Thailand 4 veckor förra året. Året före det var vi i Thailand tre veckor. Vilket innebär att nästa gång vi kan åka är om typ 6 år. Passar plånboken ypperligt. Men jag vill åka nuuuu!

"Jag ä inte bitter..."

Silverfisken har svårt att sova. Det är tydligen varmt och svettigt där nere i Australien.

Vi har det verkligen så mycket bättre här i Sverige. Ett extra täcke? Ja tack! Och inte är det svårt att somna heller, det är mörkt nästan dygnet runt så jag skulle kunna somna när som helst. Ja, vi har det verkligen sååå mycket bättre här, i januari, i Sverige!

Ännu mer begär!

Nämen titta här! Precis sådana här har jag letat efter! Perfekt när jag, som inte har någon bil, cyklar omkring i ur och skur.

Fast nu går jag ju mest, för ryggens skull. Och att gå långt i är de nog inte bra till... Men snygga är de och jag vill ha dom i vilket fall som helst!

Tretorn Säker, bild från Stadium

Begär

Jag köpbromsar. Har som mål att tänka igenom inköpen noga och helst avstå.

Men jag är en sucker för skor. Inte pumps och sånt där. Det kan jag inte gå i. Mina problem med plantar faschian och ryggen står inte ut i sådana skor mer än en timme. Nej, praktiska skor ska det vara. Inte så hippt tyvärr. Just nu använder jag ett par Asics Walkingskor i svart skinn. Bara för att jag går till jobbet. Men det känns grymt okvinnligt...

I ett utskick ifrån Stadium fick jag se skorna på bilden. Reebok Easytone. De har inbyggda bollar i sulan så att core-musklerna ska få jobba för att stabilisera. Låter perfekt! Ett par i guld, det är väl ändå lite kvinnligt? Dessutom var det med en 20% rabattkupong på skor ifrån Stadium. Borde passa på liksom.

Men egentligen behöver jag ett par bra vinterskor. Gärna vattenresistenta med tanke på det eviga slaskandet. Och så klart fotvänliga.

Bild från Stadium

Det fjäskas

Ryggen har ingenting att klaga på. Jag fjäskar dagarna i ända. Börjar med att gå till jobbet (30 min). Tränar försiktigt på lunchen varannan dag. Lyssnar noga på vad den säger och avbryter övningar som känns "fel" i ryggen. De dagar jag inte tränar går jag en sväng på lunchen. Varierar mellan att stå och sitta på jobbet.Går hem (30 min). Avslutar kvällen med 15 min på spikmattan.

Ändå har ryggen mage (?) att klaga. Den är inte nöjd. Och när ryggen inte är nöjd kan jag heller inte vara det. Jag blir snarare livrädd...

Bosatt på fel ställe

Jag i princip hatar vintern. I alla fall den vinter vi oftast har där jag bor. Mitt i skarven mellan varmt och kallt. Vilket allt som oftast innebär slask. Om jag bodde i Skåne skulle snön inte falla lika ofta och den skulle kanske hinna försvinna innan det fryser på. Förra året (vilket i och för sig var ett extremt år) var jag i Malmö en vecka i februari. Tulpanerna blommade och det var vår. Nice!

Om jag bodde mer norrut så skulle vintern kunna nyttjas till det man faktiskt ska ha den till. Vi skulle kunna åka skidor flera gånger i veckan, ha en snöskoter och ungarna skulle kunna leka i snön dagarna i ända. Nice!

Nu bor vi mitt i skarven. Snön faller, det börjar regna och sedan fryser det på slasket som blivit. Varje gång! Det slår fasen aldrig fel! Den råa luften vi har här vid Vänern gör dessutom att +1 grad känns som -10. Not nice!

Yes man

Det blev bio i helgen. Tanken var att barnen skulle se LasseMaja-filmen. Det var fler än vi som tänkt det så när vi kom fram till kassan fanns inga biljetter kvar. Istället blev det "Yes man" med Jim Carrey.

Filmen var från 7 år. Vissa grejer var verkligen inte lämpliga för barn. När en person var i full färd med att få ett "blow-job" frågar 8-årige sonen (högt och ljudligt): "Ska hon bita honom?". Det var fler än en i biosalongen som skrattade åt det...

Jag är inget fan av Jim Carrey men filmen var helt OK. Första halvan var riktigt rolig. Sen blev det lite segare men den var i alla fall inte lika hysterisk som vissa andra av hans filmer.

Italiensk afton

I helgen var vi bjudna till ett par vänner. De i sin tur hade bjudit ytterligare tre par som alla fick i uppgift att köpa ingredienser till två st rätter. Maten lagades tillsammans på plats. Det var trångt i köket med 10 pers men snart spreds underbara dofter och vid niotiden kunde vi sätta oss till bords för att inta en fantastisk italiensk buffé.

Som vanligt blir man mätt alldeles för fort men varje rätt var verkligen underbart god. En himla smart idé att bjuda in till gemensam matlagning, det måste vi pröva själva snart. Problemet är väl att ha folk rotandes i mina röriga kökslådor. Familjen vi nu var hos är så pedanta så de hade verkligen inget att skämmas för. Så är inte vårt fall...

Bring it on

Har börjat läsa "The Secret". Egentligen har jag läst alldeles för lite för att ha en åsikt men som jag fattat det hela så är det bara att man helt ärligt ber om det man vill ha, sedan lever man som om man redan fått det och då kommer det till dig. Dessutom ratas inte materiella önskningar till fördel för viktigare saker. Det ska funka på allt!

OK, jag önskar och ber... Bring it on!

Bokhimlen

När jag växte upp bodde jag nära biblioteket som fanns på den lilla orten. Jag var där flera gånger i veckan, memorerade öppettiderna och blev tjenis med bibliotekstanterna. Jag var en bokmal som barn.

Sedan kom jag av mig. Visst besökte jag universitetsbiblioteket ofta under studietiden men det handlade mest om facklitteratur och pluggande. Köpstoppet har fått mig att återupptäcka biblioteket igen. Det känns riktigt lyxigt att läsa riktiga böcker istället för pocket. Jag reserverar populära böcker och får smidigt ett mail om när de kan avhämtas. Sist jag var där såg jag att de till och med hade mängder med inredningstidningar. Halleluja!

Rena barnleken

Att "köpbromsa" i januari är sprättlätt. Jag skulle till och med kunna säga att KÖPSTOPPA i januari är sprättlätt! Vem har pengar över i januari? Jag bara undrar... Miljarders räkningar i kombination med alltför dyra julklappsinköp. Kontot ekar tomt och plånboken likaså.

Surfar runt på lite bloggar och ser att det är populärt att köpstoppa i just januari. Kom igen i februari säger jag bara! Eller strax efter 25 januari - då kanske karaktären sätts på prov.

Morfin är min bäste vän

Tanken när jag startade bloggen för bara några dagar sedan var väl kanske att det hela skulle gå i en lite mer positiv anda. Jag har tränat, åh, vad bra jag mår etc.

Ryggen ville annat. Nu sitter(står) jag på jobbet i ett dimmigt morfinrus och försöker samla ihop tankarna för att i alla fall klara av de enklare uppgifterna. Man blir inte smart av morfin...

Ska ringa läkaren efter lunch. "Skjut mig!" vill jag skrika men ska försöka anta en mer samlad hållning.

Gran Torino

Igår såg jag "Gran Torino" med Clintan. Hade ingen aning om vad den handlade om innan jag började titta och hade extremt låga förväntningar. Kanske just därför som jag gillade den - den var riktigt bra. Allvarlig men ändå skrattade jag en hel del. Bra slut! Helt klart sevärd utan att kvala in som det bästa jag sett.

Bloggkoll

Följ min blogg med bloglovin

Helgens bokklubb

I helgen var det dags för en efterlängtad bokklubbsträff. Vi är 5 tjejer som träffas ungefär varannan månad hos varandra för att diskutera boken vi alla läst (den här gången var det 1 av 5 som slutfört uppdraget...) och livets alla övriga intressanta ämnen. Vissa gånger blir det nästan inget bokprat men den här gången diskuterade vi faktiskt en hel del. Boken vi skulle läsa var "Förnuft och känsla" av Jane Austen. Jag hade läst 70 sidor - rent skamligt dåligt! Gillar Austen-filmer men att läsa var något helt annat. Det var ett tag sedan boken gavs ut och språket bjöd på mycket motstånd. Diskussionerna var intressanta i alla fall, med mycket funderingar om hur livet som kvinna såg ut på den tiden. Tänk att ha som sitt största mål att bli gift...

Till nästa träff ska vi läsa "Skynda! Kom och se" av Lotta Lundborg. Jag hade inte alls hört talas om den tidigare och blev väldigt intresserad. Bokus skriver: "Från förnedringen på nöjesfältet i New York till det blomstrande Europa, flyr dvärgarna Glauer och Ka 1932. I Berlin hoppas de kunna skapa sig ett värdigare liv och starta en seriös teatergrupp istället för exploateringen och vanäran de tidigare utsatts för. I jakten på skådespelare till truppen, stöter de på Nelly, den ensamma flickan med en kniv i ryggen, och Verner, världens minsta man. Men det är osäkra tider i Tyskland, Hitler har tagit makten och eutanasiprogrammen börjar ta form. Rädslan driver det trasiga sällskapet vidare till Sverige och nöjesparken med det vackra namnet Gröna Lund. En park med ett så vackert namn kan väl inte vara annat än en fristadSkynda, kom och se skildrar på ett alldeles nytt sätt trettiotalets grymma ideal och det utnyttjande de avvikande utsattes för. Det är en ovanlig roman om utanförskap, skam och drömmar, men framför allt om värdighet. "

Jag som "köpbromsar" lånar så klart boken på biblioteket. Annars finns den på pocket.

Inte friskförklarad...

Man kan säga att jag ropade hej lite för tidigt i fredags. Tekniskt sett var det ju faktiskt sjukgymnasten som knuffade ut mig ur boet och påstod att jag var flygfärdig. Men jag gillade tanken på att ryggen var på bättringsväg så pass att jag skulle klara mig själv.

Hela helgen har jag varit väldigt "trött" i ryggen och i går avstod jag från träningen för att ryggen skulle få en chans att slappna av. Tog en promenad istället. Imorse stod jag lite halvt böjd över Lillebrors rumpa efter att han gjort nummer 2 (ja, han är 8 år och borde fullt rimligt klara det själv men det är en annan historia) när jag fick ett sånt där otäckt hugg i ryggen igen. Precis ett sånt hugg som fick mig inlagd på sjukhuset. Visst gjorde det ont men jag blev nog faktiskt mest rädd. Rädd för att det skulle vara kört igen. La av en svordomssalva som fick Lillebror att blekna... Avvaktade lite innan jag tog mig till jobbet för att se så det inte akutstelnade till. Den packade träningsväskan fick stanna hemma...

Livet är inte hoppsihejsankul just nu...

Friskförklarad

I mitten av november inträffade händelsen som jag numera refererar till som "när ryggen kraschade". Kraschade gjorde den väl förvisso inte men det kändes typ så. Tog mig inte ur sängen på egen hand, svimmade av smärta när jag försökte ta mig till badrummet, fick åka ambulans till akuten och blev inlagd på sjukhuset i 3 dagar. Diagnos: ryggskott! Hur ocoolt som helst. Ryggskott är vad gamla tjocka gubbar gnäller över efter att de bytt däck på bilen. Inget man blir hospitaliserad för.

Senare förklaring var antingen ett centralt diskbråck eller en spricka i disken. Låter mer coolt men nästan för allvarligt. Säger man diskbråck blir de flesta människor likbleka och börjar undra var rullstolen står.

Hursomhelst. Var hos min sjukgymnast idag på lunchen. För andra gången. Hon tyckte jag skötte mig så bra så att jag skulle klara mig själv i fortsättningen. "Du vet ju vad du gör, ta det bara lugnt och lyssna på ryggen." Var det inte precis det jag inte gjorde när jag hamnade där jag hamnade? Jag känner mig osäker men låter bli att argumentera emot. Kan ju alltid säga "Vad var det jag sa" nästa gång jag ligger i ambulansen...

Konsumera på gymmet?

Tog mig i kragen efter jobbet och gick till gymmet. På vägen dit funderade jag över det faktum att jag "köpbromsar" men gladeligen betalar gymkortet via autogiro varje månad. Tidigare har jag tänkt att gymkortet det har jag ju redan, men likväl så kostar det mig ett antal hundralappar varje månad. Nu råkar det vara så att jag utnyttjar kortet väl, normalt sett så är jag på gymmet 4-6 ggr i veckan och då kan väl pengarna ändå anses vara välinvesterade? Har inga som helst planer på att säga upp kortet bara för att sluta konsumera och därmed blev gymkortet något av ett undantag som bekräftar regeln.

Det var inte bara jag på gymmet igår kväll. Alla medlemmar verkade vara där samtidigt, förutom min man som var hemma med barnen... När jag går på spinning så spelar det ingen roll att passet är fullt, jag har ändå min cykel och det blir snarare bara trevligare när salen är välbesökt. Igår styrketränade jag. Mycket folk i styrketräningslokalen tillför verkligen ingenting. Utöver irritation. Punkt.

Gjorde det jag skulle. Ryggen var inte så glad på slutet så jag fick fjäska lite och vara lite snällare i vissa övningar. Blev ett helt OK pass ändå.

Köpstopp?

Förra året (2008) var det på modet att köpstoppa.

Jag är lite sen och vill inte vara så drastisk. Jag köpbromsar!

Vissa saker har jag helt bestämt mig för att avstå ifrån att köpa under ett år:

Tidningar
Böcker
Godis
Läsk
"Panikuteluncher" - dvs luncher ute för att bli mätt istället för att vara social.

I övrigt ska jag tänka efter noga innan jag köper. Behöver jag den här, har jag plats för den, skulle jag klara mig utan? Och sova på saken innan plånboken öppnas.

Ska dessutom bli bättre på att handla ekologisk mat.

Hittills (7 dagar) har det gått riktigt bra. Fick köpa lite medicin på Apoteket (ett måste) och idag köpte jag ett par jeans till lillebror (ett måste, dessutom planerat då jag inväntade rean). Måste nog tyvärr också köpa en "cykelsadelmuff". Det är ett måste i kylan, blir så kall om rumpan på frusen cykelsadel.

En start

Jag har varit bloggberoende i minst ett år. Smygläst en massa bloggar, kommit människor inpå livet utan att de haft en aning om att jag ens existerar. Någon enstaka gång har jag visat mig genom en försynt kommentar, ivrigt påhejande eller moget förmanande. För att sedan aldrig mer lämna några spår.

Jag är beroende av detta fluktande. Nu tar jag steget till att själv bli fluktad på.

Kanske kan jämföras med en alkoholist som börjar bränna hembränt?