I mitten av november inträffade händelsen som jag numera refererar till som "när ryggen kraschade". Kraschade gjorde den väl förvisso inte men det kändes typ så. Tog mig inte ur sängen på egen hand, svimmade av smärta när jag försökte ta mig till badrummet, fick åka ambulans till akuten och blev inlagd på sjukhuset i 3 dagar. Diagnos: ryggskott! Hur ocoolt som helst. Ryggskott är vad gamla tjocka gubbar gnäller över efter att de bytt däck på bilen. Inget man blir hospitaliserad för.
Senare förklaring var antingen ett centralt diskbråck eller en spricka i disken. Låter mer coolt men nästan för allvarligt. Säger man diskbråck blir de flesta människor likbleka och börjar undra var rullstolen står.
Hursomhelst. Var hos min sjukgymnast idag på lunchen. För andra gången. Hon tyckte jag skötte mig så bra så att jag skulle klara mig själv i fortsättningen. "Du vet ju vad du gör, ta det bara lugnt och lyssna på ryggen." Var det inte precis det jag inte gjorde när jag hamnade där jag hamnade? Jag känner mig osäker men låter bli att argumentera emot. Kan ju alltid säga "Vad var det jag sa" nästa gång jag ligger i ambulansen...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar